Go'kväll. Jag, Ying, är så glad, lycklig, trött, nervös och arg just nu. Sitter och tjafsar/skrattar med pappa om att han är homofob. "Pappa, du är fan homofob." "Käft, är jag inte alls." "Är du ju fan visst." "Nehe, då skulle jag bli som pappan i 'Livet i 8 bitar', idiot." "Vafan, känner du till den filmen, tjockis?" "Ja, den är jävligt bra. Bättre än dig iallafall." "GUBBJÄVEEEEEEEEEL"; kudde i huvudet.
Kan väl ta att börja med att skriva om gårdagen. Sen klockan 13.00(ca) satt jag, Yang och Karin utanför Cloetta Center. Sen satt vi där, och frös, jättelänge. Som tur var kom Lisa, Yangs kära mor, med filtar. Efter ett tag drog jag och Yang och hämtade pizza medans Karin satt och höll våra platser.
VäntanEfter det öppnades portarna, och jag hade fortfarande inte fått min biljett. Så Karin och Yang sprang in och tog platser längst fram(tack så jävla mycket! <3) medans jag stod och väntade på att Pia, Yoggi, Linus, Skeek och Astrid skulle anlända med min biljett. Då de kom fick jag såklart ställa mig i kön längst bak till det. Som tur var fick jag en värmekram. (y) Men när vi äntligen kom in så sprang jag in till Yang och Karin som hade tagit platser längst fram, i mitten. Och där satt vi och väntade i.. Två timmar, tror jag? Sen började det.
IntrotDär stod vi, väntandes på Winnerbäck med en stor, vit duk framför oss, frågande.
Då började det. På den vita duken visades en film. En film med olika videoklipp från linköping. På miljön och folket. Och sen kommer jag skarpt ihåg att berättar-rösten som pratade i bakgrunden till bilderna sa; "nu börjar det.". Och då jublade alla. Fy fan vilken stämning. Då blev hela duken blå, och man kunde siluetterna av Winnerbäck & c:o bakom. Då åkte duken ner till golvet.
KonsertenNär duken hade åkt ner, steg Winnerbäck & c:o fram på scenen.
De började med att spela Järnvägsspår, Köpenhamn Och Överallt och Dunkla Rum innan han höll ett tal om att han kom ifrån Linköping, att han hade växt upp här, och att han hade minnen härifrån.
Då jublade de som inte kom ifrån Linköping. När han pratade om Ryd, eller Skäggetorp, eller så.. De jublade när de inte ens vet vad han pratar om. det störde jag(vi) oss som fan på. När han var klar med det talet fortsatte han att spela sina vackra låtar. En av de vackraste framöringarna han hade var när alla gick av scenen, och blev inhejade av hela lokalen som skriker "Lasse, Lasse, Lasse!". Då steg bara han och Johan(?) upp, och Johan började spela musik på keyboarden. Efter ett tag bildades musiken till
Elden, och då började Winnerbäck att sjunga. Han sjöng så starkt och så bra, så att man rös av det. Det var så äckligt jävla vackert så att det inte finns ord.

Sen spelades det på som vanligt ett tag igen. Publiken jublade, Winnerbäck stod vi micken och spred lycka,(Nicklas våran älskade säkerhetsvakt gav oss vatten och var social) och man fick ögonkontakt med Winnerbäck. Jag blev så glad när han kollade mig i ögonen, och jag räckte ut tungan vilket svarades med ett stort leende. Gud så glad jag blev. Sen gick alla av scenen igen. Alla utan Winnerbäck. Då tog han fram sin gitarr och spelade En Tätord På En Slätt. Då gick publiken igång som fan. Klart den gjorde det, han framförde den så jävla bra.

Och sen, som avslut spelade han Jag Får Liksom Ingen Ordning, Kom Ihåg Mig, och Solen I Ögonen. När han spelade den sista sången bländades hela publiken av ljuskastarna när refrängen började. Fyfan vad bra det var. Fyfan. Även ifall jag inte har lyssnat på Winnerbäck så länge så blev jag glad av musiken. Jag blev glad av konserten. Och det är som alla sa; man förstår musiken mycket bättre efter att ha sett honom live.
Ögonkontakt, hihi.
Efter konsertenSom sagt.. Efter konserten skulle jag egentligen på filmkväll, men det blev inte så. Så jag fick följa med hem till Yang, och där satt hon, jag och Karin och kollade på den första American Pie. Alltså, om det är en karaktär man måste älska i den filmen så är det
Stifler. Vilken jävla bild av en killes sätt att se, och vilken ärlighet, och vilken tönt! Haha, jag skrattar varje gång.
HemvägenPå vägen hem mötte jag en more or less "sjuk" Skeek och man kan säga att jag nästan fick skäll, på ett vis. Sen blev jag tvingad att "gå hem utan att ta några läskiga omvägar".
Och så var den kvällen avslutad.
Hemma, äntligenNär jag väl kom hem så satte jag mig vid Tv'n, åt choklad, japanmix och skrev med människor. Skrev på Facebook, skrev på bilddagboken, och var inne på existenz(så går det när man har tråkigt). Och så cammade jag till klockan var 05.00, och då var det nog. Sa hejdå till allt och alla, och slängde ur laptopen ur sängen och kröp ner i täcket. Och sen somnade jag.
Nu får jag sluta skriva, innan jag lika gärna kan skriva ut det här till en självbiografi-novell. Tack, du som orkade läsa igenom allt. Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra