sams med pappa, osams med pappa, sams med pappa, osams med pappa. skillat. skulle nästan kunna börja gråta när jag är ensam hemma. och nej, jag kommer inte vara en attentionwhore, men det här är en blogg, så kom igen. jag är så jävla keff just nu, har väl försökt växa upp lite för fort. jag menar, smärtan jag känner just nu är verklig, det är inte så att det är jag som tror att det är synd om mig, för det är inte så.
du har gjort mig galen, jag hatar dig. jag hatar att vara nära dig. och ändå måste vi vara nära varandra så länge. du borde inte känna dig som en man när du bossar runt, eller snackar. för det är dig det är synd om, det är ditt liv som kommer ha ärr för det här hela livet, jag tycker synd om dig.
I would hold you in my arms, I would take the pain away, thank you for all you've done, forgive all my restrains, there's nothing I want to do, to hear your voice again, sometimes I want to call you, but I know you won't be there.
the bild is the bomb, yo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar