fett deep inlägg.. (ahahah.)

Ni vet dem gångerna då roligheter känns för bra för att vara sanna?
När man bara håller igång och fortsätter.

När man tror att man har sina gränser satta redan. Det är då allt bara flippar totalt för en.

Jag är ekorren springandes i hjulet nu och jag måste sluta har jag kommit på. När som helst kan det bräcka och helt plötsligt står man där.

Naken, avklädd och ensam. Sanningen ni vet. Den olösta gåtan. Svaret. Se motståndaren andas ut och känna lättnanden plus hundra andra frågor på det.


Erfarenheten säger:

Det kan sluta med att en hel klass får reda på vad som händer.

Det kan hända att en person får veta och samtidigt en hel skola och tillslut en hel stad.



Det kan hända att alla jag känner och inte känner vet vem Johanna Tarler är.

Men det lär inte hända ändå.
Jag vet vart jag har mig själv och alla runt mig.
Som brickor i spelet kan jag flytta er eller själv flytta på mig.
Jag kan slå tärningarna och handla oärligt om jag vill. Det är jag som styr.


Kom ihåg det.

Jag styr.
Jag ställer.
Det är mina regler som gäller.
Erkänn att ni älskar mig?